Niklas Strömstedt fick ett varmare mottagande på Malmö Stadion vid MFF.s återkomst till Allsvenskan, och han fick inte komma in.
Hur som helst, TBOIF mönstrade följande lag;
Mål: Snorle
Hb: Båliz Mb: Kristoffersson : Mb Timtom Vb: Johannes
Hm: Chrille Cm: Åge Cm: Samuel Vm: Rikard
Anf: Lillis Anf: Mattis
Bänk: Valle, Jens, Dennis och Coach L
Domaren blåser igång de första 90 minuterna den här säsongen och jag tycker Tjörnarp har en del problem i början, Tyringe springer på mer eller mindre utan att lägga något imellan - känns lite chansartat från och till och det ser ut att ställa TBOIF lite ett tag. Tyringe vaskar även fram den första kvalificerade chansen, Snorle parerar dock bra undan.
Men pågarna jobbar sig in i tillställningen och tar över scenariot ju längre det lider. Man sågar sig igenom på vänstern, lädret placeras paralellt med målet in i mitten, Båliz som följt väl upp från högerbacken får ett kanonläge men bollen studsar upp och tyvärr går den över. Ett fint läge, men det skulle komma läge för revansch.
Bara minuterna senare befinner sig bollen i Tyringes straffområde igen och den här gången drar Båliz bollen i nät, ett lågt skott som letar sig in och 2013:s första mål är gjort.
1-0 till TBOIF och mina lår dansade riverdance i takt med grader och eufori.
2-0 skulle inte vänta på sig och den bollen satt som en måsskit på en Audi kombi på E4 västerut - stenhårt!
Chrille får chansen efter lite flipperspel och vristar till bolljäveln rätt upp i taket från nära håll. Hade Tyringes målvakt stått i vägen så hade han behövt en kram, en stödjekrage och ett års receptbelagt smärtlindrande.
Herr huvudfunktionär - som jag mindes det som, hade gjort flertalet bra insatser tidigare när Tjörnarp spelat, övertygade inte ett skit den här Lördagen, en djupledslöpning in i April månad.
Blundade för direkt spelförstörande moment, vilket skulle leda till rejält med irritation när det hela skulle tas en nivå längre under sista 45.
Tjörnarp såg stabila ut och passade även på att sätta 3:e spiken i Tyringes kista innan signalen förkunnade att 1:a halvlek var över. Ett fint inlägg från vänster, utifrån och in så att säga, möts av en nickskarv av Mattis och bollen går i en perfekt båge och sitter i bortre gaveln. Fotbollsgodis! Mycket snyggt rätt igenom.
3-0 i halvlek och det känns som att det borde kunde bli något mål till och en tämligen säkert hemspelad 3 poängare.
Så skulle dock ej bli fallet. Andra halvlek präglas mycket av egentligen ingenting ett tag, Tjörnarp drar sig tillbaka lite och blir för passiva i min bok. Tyringe chansar hej vilt och har givetvis ingenting och förlora på det med ett par bollar redan i arslet.
Tyvärr så får dem då in reduceringen så småningom, vilket leder till mer energi från deras sida och det känns lite oroligt från vår plats på läktaren.
När även Tyringe gör sitt andra mål så börjar de beryktade nerverna att sätta sig utanpå.
Sen kommer vi fram till när herr domare vill ikläda sig huvudrollen och ja, fullkomligt gör bort sig helt enkelt.
Ser inte situationen till fullo men Chrille åker oförklarligt på sitt andra gula kort, ser inte ut som nånting från det jag kan se och framförallt med tanke på alla moment som släppts tidigare.
Dessa så att säga - Tjörnarp spelare går förbi sin gubbe och antingen dras ner, eller får en spark-. Det spelförstörande som jag var inne på tidigare.
Fullkomligt inkompetent dömande, det ger ingen rättvisa what so ever och i samma situation förpassas även Coach bort från bänken. Vilket gör hela grejen bara än mer pinsam. Om matchen var ett proppskåp, då var du den felande länken, jävla sopa.
Tyringe får en sista chans och den är rätt stor, en nick i relativt fritt läge utanför Snorles högra stolpe och kort där efter blåses matchen av och man andas ut.
Mycket sköna 3 poäng i premiären, viktigt med vinst direkt i inledningen och få en god känsla.
1-0 Båliz
2-0 Chrille
3-0 Mattis
3-1
3-2
Blir ingen topp 3 denna premiär utan väljer istället att kollektivt lyfta fram laget istället. Även om det darrade till i andra så är det en bra inledning på säsongen.
Negativt blir givetvis domaren, som vi kan kalla Bo Fredriksson. Mannen som gav Sverige ett ansikte i VM i Italien 1990. Usel insats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar